Du har brun utan sol, Jag kör med vit utan snö för jag kommer ändå att dö som alla andra i malignt melanom för det går inte att hålla sig ifrån cancer, aids och allt vad det heter. Jag kommer ändå att gå samma väg som Tage och Peter. Rangmar och Danielsson. Malignt melanom vad kommer det ifrån? Snart kommer jag bli svag och börja gå som en kratta, sluta älska och sluta skratta. Det är svårt att fatta när alla ens födelsemärken har blivit svarta och man ligger där i smärtor och misär och väntar in döden som ändå alltid finns där brevid i silversvid på axeln intill mig enligt lag. Ensam där ligger jag, bortynad och svag och saknar dig vareviga dag. Men innan jag försvinner och den svarte mannen på axeln vinner så vill jag krama om dig en sista gång, ta ett sista språng och stanna hos dig dagen lång. Jag smälter när du brister ut i sång. Vi brister båda två på en och samma gång.