Varje gång jag suddar ut en mening känns det som att jag suddar ut en bit av mig själv.
Måste man tiga varje gång?
Jag sträcker på mig, gör min röst hörd.
Ingen bryr sig, för deras goda samvetes skull.
Kan man, får man välja sitt samvetes väg?

Jag tiger alltid på något sätt.
Jag nämner halva meningen, det är inte för mitt samvetes skull.
Kanske mer på grund av mitt samvete.
Jag är inte blyg, det står jag inte för.

Jag är bara en suddare, någon som kanske gör korrekt men inte vill dela med sig.
Det av samvetes skäl.
Helt annorlunda från era samvetes "skäl".