Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Återvändo

Om mörkret tändes fotogenlyktor,
och ålatången halades ner
från sitt fäste på stugväggen

då blev natt av ingenting
den enda vägen

sannning och sökande efter
livsanden bland de döda
fiskarna, de som skulle bevisa
att männen var män

i jutesäckar kom dom
spänningen tjockare än tanken

påtagen från önskningarna

att jakten, fisket var den inneboende
återstoden av manlighetsriterna

bar upp dem till stugan i mörker
visade kvinnor och barn fångsten

tät av återvändo

hade de fångat dem i sina händer




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 260 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-09-12 01:48



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
Så vackert skrivet, och vilken fantastisk bild!
2010-09-12

  tom boreland
på baksidan av farfars stuga i stråvalla hängde ett gammaldags ålaljuster, ålen spetsades inte på dessa ljuster utan mer klämdes fast, man ljustrade vintertid när ålen grävt ner sig, då kunnde man se gubbarna ståendes med sina ljuster utanför löfta å och innanför almö, ålatången var senare men har inget minne av någon som fiskade med den,kan dock tänka mig att innanför
getterön där fågelskyddsområdet nu är fungerade det, ålafiske och kräftfiske är fullt med mystik du har träffat känslan perfekt
2010-09-12
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP