Det var fruset kallt med dagg
Jag gick upp för att gå och lägga mig
Och jag tog med dig i tankarna
Kanske vi kunnat värma varandra

I tanken verkar det vara en bra plan
Vem skulle skadas av något så okomplicerat
Jag kände igen mig själv
Och du ska få välja pusselbitar i min låda

När jag såg dom brinnande lönnlöven längtade jag
Då kände jag plötsligt liv
Något som man borde dela generöst
Och jag är nyfiken på din kropp som jag har en suddig bild av
Och inget mer än så för jag har bara sett din själ

Jag tror inte du är riktigt normal
Jag tror du är lite manisk precis som jag så det är okej
Din nyfikenhet hur kan man applicera den
Använda den som en motor som tar oss fram i nya farleder
Ändå är det din hamn där allt borde ha börjat
Där borde allt sluta
Men vi möttes på öppna vatten

När lönnlöven faller brinnande röda
Då skulle vi stänga in oss och leva
Ostört och i evighet
Det är lökar som ska bli blommor i vår
Så fort snön avlägsnar sig

Tre dygn senare
Tre dygn vigda åt sömn står man på benen
Dom röda lönnlöven faller fortfarande
Och jag är redo, bara du svarar
Det är möjligt nu
Vi kan stänga in oss och göra det
Vi kan göra det med även om det inte får bli det primära
Eller får det det?

Städa bort alt skräp, allt konstlat
Rena energierna genom filtret hjärnan
Montera ner alla inneväggar som blivit begränsningar
Sträva efter en öppen planyta med en pjäs osymmetriskt placerad
Där i det där rummet där morgonsolen tränger in genom dimma bygger vi det som behövs
Där ingen kan se, där ingen insyn finns
Och jag vill se dig naken bara för att jag avskyr tanken på att dö nyfiken
Det där konstnärliga som klär nakenhet

När lönnlöven föll så där röda
När dom faller som pusselbitar som faller på plats
Då kan du komma till mig
Vi kan lägga pussel du får rota efter pusselbitar i min låda
Om jag får rota lite hos dig, känna mig för
Du ta med dig det du behöver
För det som det ger är vad vi behöver för at bli snuskigt rika