Stannar och ser på dig, du är inget av de jag vill ha. Varför stannar jag då min värld för något som aldrig skulle bli? Skulle aldrig sett dig den där kvällen för 8 dagar sen, finns inga sagor som börjar bra. De sagor som börjar bra slutar aldrig som de börja. Att vi träffades var en slump och jag såg nån i mig själv jag aldrig sett förr. Jag hatar mig själv för jag rycktes med i stunden och jag kan idag inte förstå hur du kunde vara så iskall.

Lögnerna smög sig fram som sanningar förklädda i vackra fodral och inget skulle bli som det var. Tankarna just nu vandrar från eviga frågor till ångest. Inte ofta sitter jag här men inatt gör jag de. Jag kommer nog aldrig få ett svar men jag undrar egentligen inte. Jag vill bara dra täcket över huvudet och vakna från drömmen.

Att sväva på moln några dagar tackar jag dig för, när jag slog i marken igen insåg jag varför jag flyttade hit. Jag skulle sluta vara beroende och börja bli självständig. Så som jag aldrig vart förut, ändå talar de om för mig att även jag behöver någon som tar hand om mig och får mig att känna mig älskad. Det kanske allt var, en stunds känsla av kärlek men som aldrig var ämnad till något mer.

Jag kan inte sluta tänka på hur du så iskallt kunde dra mig in i en saga av trygghet och en falsk stabilitet. Jag var klar med sådant när jag flytta hit. Du är mina tre svaga punkter i en och du riktade smällen bra. Blåmärkena kommer ta några dagar att läka men de är inget jag inte redan läkt från.

Att ta en dag i taget, vem lever verkligen så? Inte jag, det är en fin tanke men de som aldrig tänker längre än 10 minuter kommer aldrig komma långt. Jag måste vara lite före, jag kan inte betala mina räkningar för sent. Jag tänker inte stå och stampa, jag vill bli kär. Jag är klar med dina spel och jag insåg just att en kille som du inte förtjänar en tår eller ens en timme av mitt liv.

Tänker ta 30 minuter och sörja de som var innan jag sätter stopp, Lever vidare och förmodligen kommer jag aldrig mer tänka på dig. Du är inte den som flyttade utomlands, han jag egentligen vill ha. Du är en dålig kopia av de jag kunde haft, av de jag hade. Jag kan inte mer än tacka dig nu för de brutala uppvaknandet du gav mig, skulle jag in i skiten igen?

Mina dagar med missbrukare är över och det finns bara en jag skulle offra mig för. Det är inte du. Jag måste ibland ta ett steg tillbaka och se vad jag har, kanske en dag har jag förlorat de. Det är dagen jag kommer sörja, du är ingenting. Att alltid tänka utseende kommer du inte långt på och jag börjar fundera. Finns det snygga killar med ett hjärta? Vart är då dem?

Innan jag avslutar denna tragiska berättelse vill jag ta en minut.





















Att aldrig se tillbaka är omöjligt, att leva i framtiden kommer aldrig ske men att lära av de som varit, se ut mot framtiden och leva i nuet är något jag vill göra.