Att älska är på ett sätt enkelt, det krävs lite pirr i magen inför träffen med den man gillar. Blickar som ser varandras ögon om så på avstånd så ser man in i djupet av den andres själ. Att älska är enkelt, det krävs att man är två. Men kärleken och de emotionella laddningarna som är skarpa känns sköna och mysiga när allt bara är så där fantastiskt. Kärlek är en komplicerad romans mellan två helt olika sinnen, det krävs en hel del för att få allt att fungera. Att ha en sexuell interaktion är något som binder två individer till varandra, ett primitivt spel av intensiva rörelser som rör sig likt ett hetsigt elektrokardiogram. Man delar sina liv med varandra och att dela liv är något som är fantastiskt. Kärlek är till hälften en lek och till hälften allvar. Man vårdar sina egna liv och man vårdar den man älskar. Så att älska är inte den svåra biten, man kan älska emotionellt och man kan älska sexuellt. Livet är dock den invecklade delen, men att älska det är enkelt. Man behöver bara veta hur man vill älska och med vilken del man finner mer intressant. Alla delar inte alltid samma mål i livet. En del svävar runt på måfå utan några direkta mål, andra har mål de strävar efter och andra är som en själv, de har svårt att uttrycka sina känslor för andra individer. Känslor är som en gåtfullhet, det är svåra att förstå sig på för känslor har inga mål, inga principer knyter dessa till en stadighet. Utan känslor är som en fågel på axeln, den stannar ett tag och sedan flyger den iväg mot nya mål. Så känslor är något allt för komplicerat i mitt tycke, jag önskar alltid en enkelhet i relationer. Men relationer är inte speciellt enkla och andra individer tänker inte eller agerar som en själv, man vet aldrig vad en annan människa tänker eller vill göra. Kroppsspråk en viktig ekvation som jag dock inte vet så mycket om eller kan lära mig att förstå eller tyda bara genom att se på någon. För mig är kroppsspråket en labyrint av felaktiga signaler som inte signalerar vad jag känner eller vad jag vill. Min kropp är bara en bägare som de inom buddhismen ser den, en bägare för något som man kan kalla själen eller medvetandet. Min kropp den säger oftast inte vad jag känner, utan jag är rätt neutral med min mimik och kropps uttryck. När jag är glad eller när jag är irriterad så är det något som är inom mig, inte som visas ut genom kroppen. När jag är glad ler jag inombords. Kärlek är invecklat för hur vet man att man älskar någon, hur vet man att man älskar sig själv. Jag brukar inte definiera mig själv i känslor för det är allt för komplext och jag föredrar oftast det som är enkelt när det gäller mig och när det gäller andra. Relationer till andra har man haft som varit emotionella av någon art eller sexuella. Men relationer till människor kommer alltid vara som en ogenomskådlig komplexitet, ett kaos i tillvaron.