Om ett halvår kommer denna morgon välkomnas
Nu är det nog bara jag som kan vakna, det är oktober och höst
Den där första insikten om morgon är som kyssen som viskar hur det ska bli
Trots att man efter flera år vet lågt innan att man ska älska med varandra

Så vaknar du på mage redo att möta dagen
Bara du får en liten stund med morgonen först
Jag undrar om jag ska vara tyst medan du vaknar till
Eller om jag ska gå ut och brygga lite kaffe

Varför skulle jag be dig berätta då jag själv inte gör det
Men jag vet och det är du medveten om
Så kan man också dela och uppleva
Och jag vet inte varför inte älskling

Du vaknar till och du vet att du vill vakna
Du har nästan inte sovit alls
Men du vill vakna till medan morgonen fortfarande är kvar innan du möter dagen
Och jag undrar om jag ska somna om eller om jag ska dela morgonen med dig

Du vaknar på samma sätt som du somnat där emellan vet du inte om du måste minnas
Det kanske räcker med att fantisera om det
Så jag känner dina morgonrutiner, ska jag hålla mig på min kant
Ska jag ändra mina morgonrutiner och skaffa egna morgonrutiner som liknar dina?

Ibland behöver man nya ord för att stelheten ska ge med sig snabbare
Men du kan älska den för du vet vad den kommer av och vart den är på väg
Du ler för dig själv och känner det
Du funderar på om frosten skapat diamanter där ute, eller om det inte hanns med

Du vaknar till och när du möter dagen är du alltid redo, alltid glad
Allt du behöver är den där stunden med morgonen
Jag tror inte man vaknar på fel sida om man vaknar på mage
Så ska jag vara uppe då du vaknar eller väckas då morgonens ankomst även når mig?

Du är så medveten i den där koppen, i den där cigaretten, då är du redan vaken
Man måste möblera om, handikappanpassa sitt hem efter den fas i livet man befinner sig i
Jag undrar ifrån vilket håll gryningens sol tränger genom molntussarna och får dem att lysa
Frosten lämnar döda vita fläckar utan fuktiga smälta droppar efter det skimrande blanka

Det känns som om himlens dörrarna öppnat sig när du vaknar
Ansiktet är fortfarande begravt i kudden och det sömdruckna
Ljust tränger in genom himlens dörrar som öppnas sakta men säkert
Och jag vet att du söker ljuset in i himlens port, det tror jag att jag gör med

Först så sakta, sen allt mer växande och dagen är sprungen ur morgonen
Krackelering i markplattornas betong
Jag lovar dig att rosor kommer spira där en vacker sensommardag
Men kanske inte i år, men i dag fick vi en morgon och en dag, då kommer det nog igen