Jag ville ge en gåva
en gudamäktig skatt
blott kunde jag dig lova
att vila där inatt

En ständigt saftig källa
att evigt ösa ur
Ur rosenrimmad fälla
i bomullsbäddad bur

Så vore jag en vindpust
med obetydligt sus
Jag släppte all min honlust
jag skänkte allt mitt ljus

Men ack jag vet ditt hjärta
är värt oändligt mer
än dubbelbottnad smärta
och allt jag inte ger

Nej inget jag dig ägna
är ädelt nog för dig
ett harem som dig fägna
är allt jag önskar mig