Det var bra. Det var det verkligen.

Men inte tillräckligt, det är det aldrig


svårt att imponera, svårt att vara betydelsefull, svårt att RÄCKA TILL

det mörknar, det bleknar,
färglös men ändå så full av LIV

När blev dagen en förhoppning om natten?


Det finns inget rätt sätt, har jag förstått
det går inte att göra fel


du duger precis som du är.


Ändå vill jag inte leva?


Ät mig levande, ge mig tröst, ge mig en lögn om en sanning som hade kunnat vara MIN

besviken, ja du gör mig besviken.
(sa du inte, men dina ögon gjorde det)

Jaha? Det vet jag väl?


Kom upp till ytan, drunkna inte i mitt bottenlösa hav, där finns inget syre


Här är jag. Men ändå inte.