Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själv-o-känsla



En blick.

Ett falskt löfte om en blick jag aldrig fick.
Jag vänder mig om innan jag förstått att du gått.
Och det är väl vår melodi, ingen väntar, ingen stannar, bara sorti.

Det är dömt innan vi påbörjade det som aldrig får ett slut.
Kalla händer, varma tårar, frågor kanske ställs, klingar ut.
Vem är jag om du inte bekräftar att jag finns,
vem är du om jag inte längre minns,

hur detta blev oss och det är allt som finns kvar.
En gång kunde jag skratta åt misären som var.
Och det är väl vår sång, sången om tappad tro, sången om tidens gång.

Mina tomma tankar bekräftar vad du tänker.
Om det ändå kunde finnas ett liv för oss efter döden.


för det här är inget bra








Fri vers av Lovisalouise
Läst 317 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-09-12 21:09



Bookmark and Share


    J. Herward
Äntligen!

Det fria ordet, så starkt, så hänryckande och så nära, som på huden (nu står håren på ända). Prosa, som ett stycke själ, ett stycke dagbok, en logg ur en människas tillvaro, existens (vem är jag, vem är du, vilka är vi och vilka skulle vi kunna vara). Krossade ideal och kalla kårar som kryper upp, som en spindel på axeln.

Känslorna väl paketerade i dessa rader, men ändå kommer de som ett islandshav, dramatisk och hårt!

Att våga ge och våga lita på är att spela ett spel: det finns alltid en vinnare och en förlorare.
2017-11-06
  > Nästa text
< Föregående

Lovisalouise
Lovisalouise

Mina favoriter
Kärlekens Väsen
Miss you