Vi sprang längst gatan skrattande
jävligt onda sade du,

satt på min balkong och målade den nyinköpta julgranen svart
färgen rann nedför fasaden mot gatan,

närvaron var en dröm
det hadlar om de som svek tänkte jag,

domar man erhållit
straffats för något man ej ens känner till,

såg medens att du ej var verklig
vi löstes alla upp,

återvände till någon form av normaltillstånd
denna överjordiska,

surrealistiska känsla där allt kunde urskiljas avtog medens glimten i vårat universum var förevigt släckt,


att vakna ur en dröm är kallt och ångestfyllt