don't blame it on the boogie
hösten gör mig sentimental
två-sam-het
så äkta på något sätt
jag vill finna handär
han som är så äkta
rakt igenom
med ögon som ser just
rakt igenom
men jag finner väl inget äkta
förrän själen i mig är
så jag vill sluta fred
med alla parter
som går emot varandra
inuti
jag kallar tillbaka mina trupper
stridsmaskinerna stannar av
väntar på något stort
men kommer på att
det krävs mer
jag kanske måste ta tag
i saker och ting
hela livet har jag väntat
klockan tickar
världen snurrar
mitt liv står still
stampar trampar
på samma ställe
samma grus samma uppfart
styrkan sitter inuti
precis som hjärtat som
slår även om livet står
stilla
lyssnar till ljudet av tystnad
saknar ljudet av
prasslande täcke
skrynkliga lakan
och ömheten
vet att jag är ensam
vid ljudet av tystnad
mina egna andetag som
vilset letar sig fram
litet förvirrade och bortkomna
finner vägen till slut
som alltid
men jag vill inte finna vägen
vill bli ledd
vill kunna blunda och lyssna
till ljudet av tvåsamhet
känna hur mina fötter går
men det är inte jag som styr
jag följer med
till ett nytt liv
två
sam
het