Det känns lite dumt
idiotiskt
enträget neurotiskt
… eller, ja… fånigt

tomheten i det stillastående flödet av tankar
… en gigantisk svärta
omslingrad av ord utan egentlig betydelse

Jag skulle kunna säga precis allt
varenda liten stavelse
en strid ström av bokstäver
som formar ord

Orden bildar meningar
och meningarna, stycken

En faslig mängd ord…
med inget egentligt innehåll…

Det är väl det jag är
den jag är just nu

alltid

… kanske

Det gör ont
fast… inte på riktigt
jag har inga stora sår i min hud
ingen smärta utöver alla små obekvämligheter som livet själv ger
men det gör ont
att se sig själv försvinna
till ingenting alls

utan att streta emot

Jag försöker inte ens stå still
… inte ens försöka ta ett steg i motsatt riktning

Förr var jag nästan lite stolt över mitt sätt
… jag tror på allt
ja… utom mig själv då

Men det spelade aldrig riktigt någon roll
… inte mer än i ensamhet… i tystnad och så

Så nu står man här… eller, sitter
med korslagda ben
nedsjunken… insjunken
som en halvdöd tomat

Utan någon egentlig vilja till någonting står man ganska still
men, det är ju inte så att jag inte försöker

Jag gör det alla andra säger att jag borde
… det kanske är dumt
Jag vet inte…

Man har liksom bitit sig fast i ett varmt ingenting alls
frusit fast, kört fast eller kedjat sig fast
… det spelar ingen roll

Det finns ingen glädje här
… ingen sorg
inga riktiga skratt eller ens halvleende läppar

Man sitter här, insjunken som en ruttnande frukt
med kalla fingrar och kalla tår… för att fönstret är vidöppet
och så frågar man sig själv den enda fråga man har att yttra
…. en skapad fråga från ett kreerat problem

Ska jag ställa mig upp och stänga fönstret
eller ska jag frysa lite mer… så jag känner någonting?

Det finns inget mer här

det är ingen klagosång

även de mest diffusa omöjligheterna har glömts bort…

Jag kommer somna snart
för att vakna om några timmar
… göra det jag sagt jag ska göra på en vardag
släpa mig hem efteråt
och börja om igen

Jag undrar hur mycket av mitt liv jag själv skapat…
… hur mycket jag förvägrat mig själv av det som anses gott
och låtit sjunka in och fastna, av det som anses som dess motpart

Jag undrar om jag verkligen vill annorlunda…
… eller bara tror att jag borde
och förtjänar likaså...

/