Hundra fina år, en saga som tagit slut
Ett liv som brunnit ut
Och evigheten är kvar
Och det finns inga självklara svar
Ändå någon kärlek
Ändå en själs extra ordinära smek
När du står där vid din älsklings grav vem ska du älska då
Ska du då sörja, eller minnas kärlek och fortsätta älska när du sedan ensam ska gå
Kan du då släppa illusionen om att lycka bara kan existera om man är två?
Hur kunde du, hur fan kunde du älska någon sådan , hur kunde du
Hela jävla världen bara faller, den krossar dig nu
Och ändå finns det bara kaos och fula ord
Det finns bara känslor som du blöder och minnen som är levrat blod
Och fotavtrycken i blodet vittnar om at det vittnesmål du rabblar upp är inte objektivt
Ändå faller domen, ändå faller kulisserna, ändå rämnar masken definitivt
När du skrivit på skilsmässopappren vem fan ska du älska då?
Ska du då fortsätta som offer eller vinnare? Vad fan ska du då hitta på?
Kan du då släppa illusionen om att man bara kan vara lycklig om man är två
Hela jävla tiden middagar för en och ingen i soffan då det borde vara myskväll
Varenda dejt är som en jävla käftsmäll
Ska du då fortsätta leta eller lägga lite tid på att njuta
Hur tufft måste livet bli för att du ska ändra mönster, och bara sluta
För att tro att tvåsamhet är enda lyckan är förenkla sanningen och begränsa sig
Begränsa sin lycka och då är du inte speciellt kärleksfull mot dig själv enligt mig
När det inte finns någon där ute för dig, vem ska du älska då
När alla andra tänkbara objekt är obegripliga, när senaste kandidaten är omöjlig att förstå
Kan du då släppa illusionen om att den enda lycka och kärlek som finn kräver att man är två?
Vad är det som du inte tillåter dig själv att få
Vad är det du tror att det bara är tillgängligt under förutsättningen att man är två
Samtal och kramar finns tillgängliga och det kan ju inte vara omöjligt att få regelbundna knull
Så kan du inte bara älska dig själv för din egna skull
Och man kan må väldigt bra utan sex med andra människor i flera sköna år
Det handlar bara om att se sig i spegeln och säga ”ja älskade jag, klart att du får”
När ingen relation tycks vara din grej, när du inte funkar i relationer vem ska du älska då
När det inte är alla andras fel, utan det handlar om dig, för det kan vara så
Kan du då släppa den självklara sanningen i att lyckan och kärlek bara finns om man är två
Och varför skulle du inte kunna älska dig själv bara för din egna skull
Varför skulle du inte kunna viga dig med dig själv en natt då månen är full
Och på lördagsmorgonen kanske vi bara kan älska med oss själva
Det är så tabu att vakna så, och vingla ur sängen ensam vid elva
Är du inte skyldig dig själv att vara lycklig med dig själv ändå
Är du inte värd att vara lycklig även om du inte är en del av en konstellation på två