Torr och hög,
luften om hösten
De säger att det snöade imorse,
men - här är gardinerna fördragna,
en kamin under täcket
Torr och spröd,
huden som spänner,
på tidigvintern

Tillvaron skör,
kroppen spänd över dagen som en sträng
över trasigt instrument
Du är fukten om jag är spröd,
två världar mötas,
möglet frodas
Oh, giv oss vårt dagliga bröd

Dimman kommer med fukten,
över fälten som avlöser varandra,
outtröttligt,
i min bröstkorg
Där bor du, där stannar du
Som sprickan kräver sitt lim,
som fukten binder allt

Dagen vaknar men dimman
ligger förrädiskt kvar
Händerna knastrar,
sängen läker tillfälligt
De säger att daggen glänser varje morgon,
en glipa i gardinen nu,
och det som är vårt
reser i en säckpipas in- och utblåsning