Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De kallar mig människa, men


Mina armar är vida vingar
blott förfrusna av förnuftets
isande andedräkt

Mitt sinne är en fågel i sin bur
fängslad bakom rationalitetens
obevekliga stål

Tillsammans med språket utgör
det rationella förnuftet draken
som håller prinsessan fången

Fast i tornet längtandes
efter något som dräper
myten om människan




Övriga genrer av Jonas S. Lundström
Läst 1138 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-10-21 22:40



Bookmark and Share


    vilgot hellros
detta va riktigt riktigt bra
2010-11-28

    Melona
Du skriver intressant och starkt. Den här diktens tematik och symboler betyder särskilt mycket för mig just nu.
Det existentiella, det frihetsberövade. Myterna. Den om en själv, och om andra.

Jag vill läsa mer av dig.
2010-11-13

    ej medlem längre
Man måste vara lite galen för att hantera det här (dilemmat i din text)
2010-10-23

  amber
Vi föds till människor, men dör som individer.
2010-10-22

    Lars Gullberg
själv är jag en ostkant
som råttorna gnager på

Din sinnesbild är glasklar
tror vi människor överskattat hela saken

tyckte jättemycket om den här
bör uppmärksammas då och då
2010-10-22

    SaraT
ja, ja, ja, är allt jag kan få till
2010-10-22

  Gunnar Odhner
Kan man tänka sig ett annat förnuft, ett som inte förvandlar allt till objekt, utan är medvetet om sin subjektivitet?
Och därmed också ett språk som inte bara är ett verktyg utan en del av oss själva, dvs innehållande subjektet?
Vad jag är ute efter är skillnaden mellan "det är sanningen" (det vanliga förnuftets utsaga) och "vi/jag är sanningen" (det nya förnuftet?).
Det senare kan knappast uppträda i ett ojämlikt samhälle, där människors identiteter är provisoriska. Eller?
2010-10-22

    Mimmi17
Du sätter ord på en känsla som många kan relatera till. Välskapt.
2010-10-21
  > Nästa text
< Föregående

Jonas S. Lundström
Jonas S. Lundström