Hösten sol värmer, inte lika mycket som sommarens sol, men ändock värmer en frusen kropp, med en ynka gnutta hopp, om framtid och sommarutsikt.

Spatserar efter strandkanten, funderar, spekulerar, bollar tankar och funderingar med mig själv, med spegelbilden i det frusna vattnet, snart is, snart försvunnet under täcket av vitaste snö tills den än en gång kommer i tö.

Dit är det långt, snart är det kallt, så är det.