I lång korridor jag går.
Jag nickar, bockar, blinkar och ler, är det någon som ser ?
Som en Svensk zombie i ett kontorslandskap, dessa blickar mig ej förgår.

Ingen allierad, ingen bundsförvant, allt som händer, allt som sker.
Utan tvekan jag ler, jag är säker, men samtidigt så osäker, i mig själv, i dom andra, i allt runt omrking.

I dessa korridorer jag går, sakta i mången år, det bryter ner mig och jag en stilla tår.
Fäller, rinner ner för min kind i all hemlighet, där ingen ser.

Vart leder den långa gången, som med tiden blir förgången, allt som var, allt som är.

Ord och viskningar mig når, men det mig ej förgår, för jag är säker på vem jag är, en Svensk zombie i detta landskap av gnat och tjat.
Siffra hit, siffra dit, vart ska det hän leda ?
Jag mitt pack i pick vill ta, och från dessa korridorer försvinna.

Ingen märker, ingen ser, när jag ej nåmera ler, ej bockar och nickar, i lång korridor, jag inte mera går ..