det finns så lite att skriva om
fantasin har liksom självdött

det kom så naturligt
… det är klart

gör man ingenting så upplever man ingenting
… så vad finns det då att skriva om

ingenting?

man har gjort sig själv till en instängt varelse
… ja, inte utvecklas man
man åldras… men inte mycket mer än så…

visst, jag är väl rädd för människor…
jag tror… eller ja...
jag vet att jag har problem att röra mig bland dem
… ingen ursäkt dock

jag löste det… tanklöst… kortsiktigt… fullständigt idiotiskt
så… ja, jag har burat in mig med mig själv

visst, det är dumt… man kommer ingenstans…
och det går inte att rymma från sig själv

jag har försökt… försöker varje dag

jag är på väg… tror jag… hoppas jag
kanske, kanske…

det är så enkelt att tvivla

så lätt att sluta vilja

sluta drömma… hoppas

mest av allt tror jag att jag inte vill

… det gör mig tung i sinnet

man blir som en hård liten boll
innesluten i sig själv
full med förväntningar om livets djävlighet
utan ett uns av ork att se efter om det verkligen stämmer

man blir dum i ensamhet

jag har skapat mig till idiot

grattis…

/