Under en våglös spegling passade en strimma ljus på att bada,
spritt kvark naken!

Kvintskallar drog omkring på en krusning i viken.
Ljudet av studsande silverblänk i stilettvassa vågor
drog till sig gnistrande fiskstim.

Kvantjaget tycktes vara över i huvud taget. Som vid ett under. Fast i ett annat rum.

På en bergomspunnen sandstrand log en skiva av en månlig skala.

Eftersatta träd i svart betraktade silverspat där mörten ivrigt sköt fjäll
med den hoppande fjällbäcken.

Kvintskallsfjäll i friska vind med höstlikt löv dinglade ovillkorligt mot jorden.

I önskebrunnen utan yta låg ett litet silvermynt och gäspade, under en våglös spegling, där en strimma ljus nyss badat spritt kvark, naken.

Kylan kvarstod,
men på botten,
blänkte myntet i
sitt ljus av urtid.