En så vacker människa, såna möjligheter det skulle kunna ge
En kropp, ögon fyllda av liv och skräck
Varför fick du göra egna val, hellre att guds vilja kunde få ske
Jag skulle vilja få dig skrika i flera timmar i sträck

Jag vill binda henne, plåga henne och göra henne till slav
Men hon bär en känsla av död sedan lång tid tillbaka
Och jag kan inte för hon har redan krupit ner i sin grav
Och det redan döda kan jag inte smaka

Om du ändå är trött på livet varför hade jag inte kunnat få roat mig
Du har ju ändå bestämt dig för att dö, du kunde ge lite av dig själv tycker jag
Tänk vad mycket trevligt jag skulle kunna göra med en människa som dig
Men du måste vara vid liv, full av liv, annars får jag inte, det är en oskriven lag

Jag vill förverkliga hennes destruktiva med hennes själ i utbyte som motkrav
Plåga henne, slakta henne, bokstavligen se blod rinna utför henne vita hud
Men det är för sent, den förbjudna frukten har gått till spillo du har redan din grav
Och det retar mig som den djävul jag är men du kanske älskas av gud

Jag hade kunnat låta mina fingrar gräva fram smärta ur dina kroppsöppningar, riktigt gräva
Jag hade kunnat strypa dig och blivit hög då jag sett hur syret i dina lungor tagit slut
Om du åtminstone kunde lyssna och förstå mig en stund, det önskar jag att jag kunde kräva
Det är kärleksfullt i jämförelse med vad du hela tiden gör mot dig själv, dag in och dag ut

Jag vill att du ska vara ett skepp som går under en stormig natt där jag orsakar stormigt hav
Inga överlevande bara en förtvivlat lång och skräckfylld död
Men jag kan inte göra det med dig för du har redan klätt av dig och krupit ner i din grav
Du har redan skapat ruiner, en möjlighet till sådan njutning är förstörd

Du har ju uppenbart valt ett destruktivt liv
Varför kan jag inte få utsätta dig för plågsamma experiment
Ganska egoistiskt att inte ens lämna det som ett alternativ
Det hade kunnat ge njutning och lärdom, men nu är det för sent efter det som hänt

Livet är en slasktratt, himlen och helvetet är cykelns hjul, djävul och gud är nav
Varför förstöra något halvhjärtat då det är så fint att göra det ordentligt och snyggt
Men du är så förtvivlat förlorad utan att ens njuta la du dig i din grav
Jag hoppas du straffas genom att gud lyfter dig, jag ville rasera allt du byggt

Det finns ju ändå en form av kärlek i stor sådan i mina tankar eller hur
Det är ju massor av kärlek i min ödmjuka önskan, i sättet som jag vill behandla dig
Jag vill ju bara älska dig samtidigt som jag plågar ihjäl dig som ett slaktat djur
Det där är utom räckhåll, så kan jag inte älska dig så kärleksfullt får jag inte plåga ihjäl dig

Se dig blöda, slitas sönder och visslande fylla minnenas buteljer med din sav
Jag är sadist, varför är du som du är, vad har du för försvar?
Förstår du inte, du ditt ego förstör allt kul bara för att du är trött och vill sova i din grav
Jag hoppas gud väcker dig och jävlas när det egentligen finns så mycket kvar

Men dina val kanske ändå säger något du kanske vill leva ändå
Eftersom du inte låter mig ha dig som tortyrleksak, du låter mig inte roa mig som jag vill
Du kanske vill leva och kanske hoppet om att du ska bli lycklig inte övergett dig ändå
Men det vore ju hyggligt om du visade det i ditt handlande om det om det är så det ligger till