den vänlige vandraren vandrar
över ängar och hagar

ingen sommar finns här mer
sover sina drömmar och flyttar

mot soliga söderlägen

vandrar vägar kantade av det våta
höga gräset, vissnat och övergivet
av gröna klorofyllet

mot slutet är vandraren trött
vill dra sin sömn över ögonen
ligga ner på den kallvåta marken

Men se, där är det vita huset!

med sina öppna fönster ropar lockelser

-Se, så högt det avtecknar sig mot himlen !

ut ur fönstren hänger allehanda dårar
glatt vinkande, ropandes glada tillrop
sökandes efter tillit bland människor

ropande åt dem som råkar passera

ber de om färgerna åter