jag sade

du är en asfaltsblomma!
du har växt upp i svåra förhållanden.
behövt jobba dig uppåt.
levt med kepsen bak och fram.


du sade

och livet ler äntligen mot mig.
genom dig.


jag sade

men jag är en ängsblomma!
jag har haft god jord.
aldrig haft strävan att bli större.
levt med vinden i håret.



du sade
men vinden har skakat om även dina blad.
med den leker ingen oberörd.


jag sade

men du är stad. jag är hage.
min värld är begränsad med stängslet runtom mig
en värld som inte öppnas för alla.

du sade
ja.
och jag är en stad.
många människor har gått på mina gator.
och jag har ofta vilselett dem.
men för dig vill jag visa den rätta vägen

vägen till mitt hjärta.




jag såg på dig.
på din bestämda men oroliga blick.
och jag sade

om jag flyttar in i din stad...

... hur kommer livet vara?

du sade
precis som att leva kvar i din hage.
fast utan stängslet som håller dig bunden till jorden.

om du öppnar din grind...
... hur kommer livet vara?

jag sade

precis som att leva i din stad.

fast med luft du kan fylla dina lungor med,
utan att behöva oroa dig för brutna löften.