papperstussar kastade i en
papperskorg, faller på golvet
när korgen svämmar över

visst kan man längta ändå
att de skall fogas samman
så att helheten framträder

rester av gravar och kyrkor
ljus tända för de saliga
farmor farfar mormor

jag ska visa dej de vackraste
ljusen som tindrar
alla de vackra ljusen
och själarnas pilgrimssång

när en hund skäller på balkongen
tyst, det är natt, ditt skall
är bara rädsla, förvirring över
vilka värden som gäller

hjärtat som fallit sönder till
pusselbitar, regnar ner
över tomma slätter
faller och fogar sig samman

bildar det en stjärna
där ditt öde avslöjas
och jag säger inte mer

men stjärnor och halvmånar
samsas med trasiga strumpor
tygremsor och allehanda gåtor

att foga samman till en
historia om ett mänskoliv

bland alla andra