Så valde du till slut att följa

när ängelns vinge vidrörde
ditt nakna ansikte
upphörde ditt motstånd

stod du där när ljuset rusade

dina öppna ögon, en droppe

ser jag dem nu, så tydligt
och tiden som upphör

vitt ljus, tunnt som papper

är tiden en fågelvinge
fladdrar över ditt tunna skinn
då du ensam går in i

det vita huset


en människa saknas