Perfekt är ett väldigt abstrakt begrepp
Ändå använder vi det som käpp
att piska med på egna kroppar
Och ingen runt om kring oss stoppar

För allt de ser är något idealiskt
Men egentligen är det animaliskt
Vi släpper svansen för vi vet med oss
Att det är lättare än att bryta sig loss

Och lär vi oss någonsin så tar det lång tid
För att lära innebär inre strid
Som vi utan vetskap bedriver
Jag gör det samtidigt som jag skriver

För somliga är bubblan ständigt kompakt
Man dyrkar fulländan med andakt
Men detta slutar bara med förakt
Och av ens inre, brutal slakt