Han är den som ska vara stark, beskyddande och modig...
men inte nu, absolut inte nu.
Han har en ny fasad och ingen livsglädje..
Han saknar hopp, man ser det på honom.
Hans ögon speglas av tomhet och han vill inte längre,
jag har aldig sett honom såhär.
Det värsta är att jag inte kan göra något än att lyssna.
Jag sitter där och nickar och försöker trösta
när jag egentligen vill ta honom härifrån.
Rymma bort med honom ett tag, han förtjänar det.
Han månar om andra, när det är han som mår absolut värst.
Han sluter sig som om han bodde i en annan värld.
Han gråter tills min tröja blir våt. Det är illa nu.
Idag fick jag frågan om jag visste om han inte vill leva längre.
Hjälp mig hjälpa honom.