Vinter, det är ett ord som de flesta förknippar med snö, kyla, jul, tomtar och pepparkakor.
Eller med snö-skottning, presenter och familje "get-togethers".

Men vintern är vacker. naturen blir enhetlig.
Vit och Svart.
Som Yin och Yang.
Allt blir så klart i vintern.
Världen visar sitt sanna "Jag".
Mörk, kall, vit, svart, och grå.
Men jag älskar den.
Inga lögner, inga illusioner,
inga överflödiga färger.
Och när man står i skogen en
död-tyst tidig morgon när snön börjar
falla så ser man den sanna skönheten i
naturen.
När man ser varje snöflinga, sakta falla mot
marken där dess resa sorgligt tar slut.
När den möter marken och de andra fallna
kristalliserade flingorna, blir den värdelös.
Den blir bara en av många.
Inga barn som vill fånga den på tungan.
Inga kära tonåringar som stryker flingan av
näsan på den älskade.
Inga vuxna som säger: "Va fint att det snöar"
Eller gammla som delar minnen av vintrar som gått...

När flingan når marken är dess korta existens är förbi,
den blir bara en del av en snödriva som "Är ivägen"
och är jobbig.



-Daniel Hammerin