Runtomkring är svart
där jag står i fören på
den nedtyngda pråmen

vattnet flyter tungt förbi
som bly är floden

dimsjoken väller sin rök
över bordläggningen
bara ljudet från maskinen
dunkar hjärtslag i natten

jag vet sanningarna nu
deras tunga ögonlock
har öppnats för en stund
och stirrat mig rakt i ögonen

jag står där, ensam i fören
bedövad av vetskapen

på pråmen som stävar
mot tomheten, ensamheten
och sanningarna är mitt lod

en ensam lanterna
endast den röda

lyser med dubbelt ljus
kastar min skugga