Vi dansade på samma lina
och ingen av oss föll

Varför skulle någon vilja lämna
en känsla som denna, så stor?

Du gav mig löften
och jag dig mina

Godheten
Tryggheten
Kärleken
Tron

Jag lät dig stoppa ned mig i en glasburk
du log
satte varsamt locket på

först ett uns av rädsla
osäkerhet
men så mindes jag dina ögons lugn

Du ville dansa
du ville leva själv
men ibland öppnade du burken
en bekräftelse för att du inte lämnat mig

Hade kunnat lämna,
men hur skulle jag kunna ge upp
där uppe såg jag linan
till för oss om du bara lät mig komma upp

Jag såg din skugga
men inte dig
Först svävande ifrån mig
sen tveksamt åter igen

Du öppnade locket
det var svårt att andas nu
sen slängde du bort det
du bad mig att komma ut

Jag kände mig svag
all styrka fanns hos dig
Det var då jag sträckte ut handen
för första gången bad jag dig om hjälp

Men kvar är jag
i glasburken suddig av kondens

Du har redan lämnat med fjäderlätta steg
hörde inte ens när du försvann