Vic sa till mig
att hon fanns där
i trappen
och för alltid
men jag har aldrig
sett det ske

Du åkte kana på mage
jag fnissade åt dig
men ville alltid
vara som dig
så populär och älskad

Allt är relativt sa du
och gav mig en kram
vi stod i trappen
den måndagen
med smink
på din tröja
och tårar i
mina ögon

Nu undrar jag
vart du är
när man behöver dig
och jag vill att
hon ska fråga
hur sent jag kom hem