Jag hade en vidunderlig utsikt från bergets topp. Molnslingor snodde sig runt min kropp. Som örnen flög jag över hav och över land en dag när ingen såg. Karga bergsväggar och plötsligt var jag där, satte ner mig själv försiktigt mellan sten och regnvatten.
Jag såg andra berg och gröna ytor och slingrande floder och mig själv i vattenpölens spegel, kände den tunna luften kyla min hud och ändå inte för fjädrarna skyddade en del.Vände mitt huvud åt väster och såg solen sakta sjunka. Vände mitt huvud åt öster och såg solen sakta stiga. Där emellan var det mörkt men vem är utsatt på ett berg? Inga rädslor kan nå dig när du  sitter på ett berg.


Jag flög inte hem igen utan stannade kvar.