Barnet saknade pengar
till bussbiljetten, vandrade
ensam längs tröstlösa vägar

kanske hade bussen
ändå redan gått

kanske hade chauffören
vägrat barnet att åka med
på resan till världens ände
dit där alla resor slutar

så är det, det är så det är
och skall vara intill tiden

barnet grät stilla bara
tårar rann ner för kinder
bildade ränder i smutsen

jag minns dem ännu
som om vore denna saga
en liten bit av evigheten

jag minns smutsränderna
dropparna på löven i dikesrenen
och jag minns bakänden
på bussen som körde sin väg

och barnets hand