plötsligt kommer minnen rakt i ansiktet med vinden,
sakta men säkert känner jag tårarna rinna ner för kinden,
all lycka, glädje och trygghet som fanns då,
den finns inte mer, kan aldrig mer dem tillbaka få.
hela kroppen var sprallig och sinnet likadant,
det som skedde då, det var faktiskt sant!
men ingenting är längre som förr,
försöker byta lås på min största dörr.
Nu är det början på något helt nytt och spännande,
och hoppas nu att något bättre ändå kan ske,
för den här sorgen klarar jag inte av mer,
när jag kollar mig i speglen, är det bara tårar jag ser.