Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
smått påverkad av en håkan hellström-konsert


nu är det lika långt från stjärnorna som stjärnorna till dig

jag har inget att förlora
mattetermerna dansar någon slags
diskodans och jag
försöker hänga med
tänker att det gör nog inte så jävla ont
att falla ändå
är trött på att inte känna någonting
vill förföras förtrollas falla
bli målad blind av de mjukaste fingertoppar
kyssas ilande euforisk av de mest välformade läppar
somna intrasslad i varma armar
lyssna till andetag och tänka "här vill jag för alltid
stanna kvar"

men vem tror på evig kärlek? hur kan man tro på den nu?
vi är förlorade, vi två, när vi är sjutton år

fast du är äldre men det spelar ingen roll
viskar till mig på trottoaren "vad kul det var att se dig"
lämnar dig bakom mig säger att vi ses ju snart
du skojar om något och jag skrattar
om du lämnar mig kommer jag älska dig, och om
du älskar mig kommer jag lämna dig
jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt

och du bäddar in mig i superlativ och min klocka säger
att det är för sent för sånt här nu
orden bäddar in mig, jag blir som en outvecklad fjäril
i sin puppa tror att jag är skyddad
men det är orden som liksom försöker explodera in i mig
ta över mig; dra ner mig; få mig att falla
hårt

visst känns det fint att vara vid liv, en dag till




Fri vers av soulsistah
Läst 543 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-11-21 00:39



Bookmark and Share


  LovisaCecilia
Du så snodde den rubriken jag hade tänkt ha på en av mina dikter, men din var bättre, fan vad bra den är, fan vad bra du är. fan helt enkelt. punkt.
2010-11-22

  Mr Lindemann VIP
Härligt text som bär!

riktigt bra och orden du använder har bärkraft

ett liv med kliv i att skriva in vad dagen har att ge
2010-11-21
  > Nästa text
< Föregående

soulsistah
soulsistah