De griper tag i
Mitt skinn
Och jag vill bara se
Det jag allra minst vill se.
Men det är jag som nu
Nästan faller samman
När deras händer griper tag i mig
Lyfter mig ur
Min rationalitet
Skakar om mig
De onda reglerna
Som aldrig riktigt går att läsa.
De är kalla, helt livlösa
Och de ler när de säger
Att de omfattar allt
Till och med mig, som sade
Att jag var fri
Ostyrd.
Tangenter under mina fingrar
Som också är behärskade
Av tysta manipulationer
Som de inte kan se
Är det detta som är skräck, den verkliga
Skräcken, den som böckerna berättat om?
Är det detta som är ljudet av
Reglerna, när de rör sig?
Är det detta som är det första steget,
Skräcken före förundran och uppvaknande?
Jag känner Reglernas fingrar röra vid mig
Smeka mig dött och livlöst
Berätta sanningar, halvsanningar eller lögner
För ett slitet sinne
Är det skräck de vill föda, eller är det insikt, och vad är det
Egentligen som jag betalar tillbaka, vilken skuld är det jag
Hör viskas om?
Vad är det egentligen för Regler
Som ler medan de ljuger?
Vad är det de vill
Egentligen?