Han sa jag dansar som livet leker
och första gången var meter,
kilometer under asfalten
där gamla vatten
runnit och rinner
sedan första dagen
sönderslagen och dragen
levande begraven
i en köttkvarn
som något kadaver
som lever i
halvneon och discoljus
i stenskjutna glashus
dränker dimman i
hörlurar och
vrålhög musik som skär i
tär i drar i
tankar ur öronen
som svampar i marken
växer på döda
människor
men där dansar han uppå
som om två klackar
ner i någons panna
var strävan värt
att uppnå