Börjar vänja med vid tanken
att du aldrig mer hör av dig

Men vet att mitt hjärta aldrig
kommer att acceptera det

Lever i en kärlek som inte
känns som det borde göra

Där allt bara är vardag, där
jag inte blir sedd så som då

Ingen som viskar fina ord
eller smeker mitt blonda hår

Eller möter djupet i min blick
och bara ler sådär du vet

Så som du log mot mig en
gång för så länge sedan

Jag ser samma stjärnor på
himlen som då och förstår

Att de alltid kommer finnas
kvar, liksom min kärlek till dig