Medans vi sitter där
och talar om hennes liv
stiger för mina ögon ut

ett barn ur hans siluett
mannen hon levt med
alltför länge

barnet som han
stängde in ensam
och gråtande i sitt
rum, pojken

det var han själv
de hårda orden
greppen om den
magra pojkkroppen

var hans minnen

och kvinnan som
var pojkens mor

var en spegelbild
av hans egen mor

hennes svaghet och
oförmåga att skydda
hans ilska över sveket

barnets skräck var
hans egen ångest
som tog gestalt

barnets gråt var
hans egen oförlösta
barndom

så går allt i cirklar