Jag använder ord som inte finns,
och jag vet inte varför.

Det kan ha att göra med rädsla,
jag omges av rädsla. Och jag sprider den vidare,
jag vet inte varför.

Förvisso är det svårt att vara ensam med en rädsla, ett avståndstagande, ett hat. För svårt till och med.

Det måste sippra ner, måste delas.
För när det inte kan det så sitter man där, ensam.

Jag använder ord som inte finns,
och jag blir frustrerad när ingen förstår.

Trots att jag skapar dem själv, och delar ut dem med flit.