Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ödets hav

Sedan tidernas begynnelse
har han sökt
Sökt i stjärnors skimmer, i månens sken,
i sina eviga drömmar

Nu ringlar fjärran stigens spår,
som han skall följa, om han kan,
tills den mynnar ner

Stjärnors bloss snart tänds
i natten

Här vill han ligga vid ekens stam
och se hur skyarna segla fram
Men det kan han ej

Till ton av en flöjt han trollbands
Han följde de strömmar
som genom skogar skölja

Där bland vågorna hon stod,
av vågorna hon formats

Till havet han nu begett sig
för att åter få uppleva de känslor
hon inom honom väckt

Tiden börjar åldras,
det var sista gången han
såg henne




Fri vers av MoonCalled
Läst 383 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-12-01 18:21



Bookmark and Share


  aol
underbart skaldat fine poetvän,
2013-09-22

  Nina.H
Oerhört vacker!
2013-08-26

  Celticgirl VIP
det är som en hel liten berättelse i dina ord.
2012-09-24

  Lena Själsöga Keijser
jag tycker om bilderna i denna
stannar vid ordet tiden...vad är tiden... ser tiden upplösas och ser...
det vilket är skiljes ej

vackert
tack

Tack att Kvällens Skönhet Är Hos Dig

Själsöga
2010-12-04
  > Nästa text
< Föregående

MoonCalled
MoonCalled