Jag går omkring och dricker kaffe och tänker på dina ord
Jag ser dina ögon framför mig
Månen kommer, och solen går, smeker vår jord
Och jag vill nog fortsätta samtalen med dig

Med dig känns det inte konstigt, inte fel
Med dig tror jag att jag vågar
Det skulle kännas så bra för min del
Det är bara att du frågar

Det är så lätt att få fel tankar, men så tänker jag på dig
Sen så tänker jag helt plötsligt värme och ljus
För det där mörkret det vill jag inte ska dränka mig
Dom rena känslorna får inte gå om intet i destruktivt brus

Med dig känns det inte konstigt, inte fel
Med dig känns det så rätt
Med vem som helst annars skulle jag bli stel
Men inte med dig, det är annorlunda på något sätt

Det finns telefoner och ord i bokstäver så vi kan nå varandra
Och jag vet att vi berört ämnet, mer än en gång
Men om vi inte har ord får vi använda det andra
Och decembernatten är iskall och oändligt härligt lång

Med dig känns det inte konstigt, inte fel
Tanken känns angenäm då den involverar dig
Det kan låta fånigt men det känns som om känslan är sann och hel
Så, varför vänta, ring mig

Dom kan säga vad dom vill
Du och jag vet om sanningen det är ju inte alls så
För både du och jag vet hur det ligger till
Och det finns inget sådant mörker mellan oss två