Så som löven en kall oktobernatt
Faller jag isär när du inte längre ser
Och jag vill vara luft
Men blir tung som sten när jag bara vill vara nära

Jag går på räls
Och du är alltid för långt bort
Så som ni och jag när timmarna inte räcker till
Jag tror vi har för lätt att minnas allt som var

Ser du inte att jag krossas inifrån när du inte vill tro
Alla bokstäver i min mun vill bilda ord som inte finns
De räcker inte till
Jag tror jag tappade förmågan när vardagen målade allt i svart

Du blir som en fjäril ibland
Och jag rör mig alltid försiktigt för att inte skada dina vingar
De kommer ändå aldrig flyga
Varför tror du på det och ingenting annat?

Men jag älskar hur du får mig att rysa när känslorna svämmar över
Och våra kroppar inte räcker till
Snälla jag vill ha dig i mig så du aldrig kan försvinna
Jag vill aldrig känna någon annan