Det finns så många dagar som gör så sjukt ont.
Men det finns även dagar som jag känner mig lycklig. Hur det än nu känns. Jag tänker inte säga att man ska tänka på dem lyckliga stunderna i dåliga dagar. För det är skit snack. Det funkar inte. Nästan aldrig i alla fall.
Däremot så tänker jag säga att man inte får ge upp.
Man kan förlora allt, det känns det som om att jag gjort ett par gånger.
Men hoppet finns alltid kvar fast jag inte alltid känner det.
Gör det för min egen skull. Ger inte upp.
En dag kommer jag att sitta och tänka tillbaka på allt skit som är nu och säga: fan, vad jobbig tid det var, men jag blev starkare.
Det känns som en väldigt lång tid kvar tills dess.
Men även nu finns det ju dagar som jag säger exakt så till mig själv och andra, om hur det var för några år sedan.
Jag är stark, jag klarar av allt. Vad det än är.
Kom ihåg att den jobbigaste biten gör mig starkast.
Och under tiden finns alltid min familj.
Styrkan finns i mina händer