Livet är en enda evig sammansvärjning,
en konspiration konstruerad av en enda individ…
… jaget… och tid…

Inte av illvilja, nej.
Blott idioti…
Varm, bekvämt ogenomtänkt och
fullkomligt meningslös.

Jaget amputerar sig själv från sig själv
pusselbit efter pusselbit,
tills det pusslet transformerats till en tom kartong.
Bit efter bit återfinns i dammsugarpåsen…
… om man ens bemödar sig att leta.

Tankarna brukade alltid svärma inuti,
nu ekar det i huvudet…. som om orden rymt.
Hoppas de funnit en bättre värld att svärma i,
någonstans där grammatik inte ignoreras.
Någonstans där rättstavning är mer än ett undantag…

Vad vet jag?
Jag kopplade bort mig själv för länge sedan,
själen är trött… dagen är lång och natten försvinner för fort.

Egentligen är det väl precis som det ska vara,
köttet överlever alltid själen.

Tillslut finns bara känslan av meningslöshet kvar,
tomhet och gnagande tänder…
… insidan svarar för utsidan… konsumeras…
zombiefiering… fast, helt frivilligt…

/