Jag är en nidbild av all jävla poesi världshistorien spytt ut i bollar framåt våren då de svaga tror en dröm sann¨
vi är små och oftast döda sade du då nålen blöder aska,

ville veta krig
ditt sinne,

mitt mod
vågar jag se,

vill jag veta
allt, leker vi ibland mäniskor eller är jag psykopat idag,

vet du mina tankar sammansvetsade med tidens rullande mirakel,
kan vi flyga älskade så vill jag höja mina tankar nu,

rena ska de vara,

ständigt nya i ditt hjärta