du var

det var lättare i början för då
förstår många att man är ledsen
men nu när man blir ledsen så kan
jag inte ens visa det utan gör
det som denna natt sitter och gråter
när jag vet att ingen kan se eller höra
varför känns det förbjudet att sakna dig
alla förväntar sig att man ska komma över det

visst vissa dagar flyter på och man har kunnat
börja skratta med hjärtat
men så kommer det över en igen att du finns inte
jag kan inte ringa dig längre och berätta saker
att jag aldrig mer kommer få höra din röst
just ordet aldrig känns så tungt att bära

jag försöker verkligen finnas där för mamma
pratar med henne varje dag
men hon är så ensammen utan dig
ibland blir jag nästan bitter att du lämnade oss
jag vet att du inte fick välja
ändå kunde vi inte fått bara lite mer tid

att säga att man älskar dig

sista gången jag partade med dig var om bilen
känns som en världslig sak
om jag ändå vetat

så hade jag sagt så mycket mer

jag ville bara att du ska veta att jag är stollt
över att fått haft en såddan pappa som dig
jag ska bära med mig alla dina minnen
hålla dom varmt om hjärtat
bara så rädd att dom med ska försvinna

vill aldrig glömma vem du var och vad du lärt mig

du var min pappa och jag saknar dig