Jag har sovit mina timmar, så många som jag behöver
Jag vaknar men frågan är till vad, sömn vore att föredra
Jag minns inte att jag har drömt något, åtminstone inget vackert
Å andra sidan jag minns inte när jag log senast heller

Jag har redan hunnit tänka de där tankarna
De där ankarna som jag sedan tänker hela dagen
Vad ska jag hitta på, håller jag på att dö?
När går världen under, varför är du inte här
De tankarna tänker jag om och om igen
Från morgon till kväll och de har redan börjat mala

Jag har en lista på saker som jag borde göra
En lista på saker som jag måste göra
Om jag inte gör dem kommer jag döma mig själv
Då kommer jag sparka på mig själv tills ångesten kommer
Det förtjänar jag om jag inte klarar av det lilla
Sen finns det en lista över saker som vore bra om jag gjorde
För jag de sakerna då kommer jag belöna mig själv
Sen finns det saker som jag verkligen måste
Saker som jag inte gjort och som jag sparkat på ig själv för
Saker som jag fortfarande sparkar på mig själv för
Jag har sparkat på mig själv för de sakerna så länge så jag är blå och gul
Och överallt gör det ont, det ömmar och värker
Gissa om jag har ångest för de sakerna

Nej du dagen är här, ska jag belöna mig eller straffa mig
En del av mig vill ha belöning
En annan del av mig vill straffa mig
Den delen vill inte ens att jag ska lyckas
Den vill bara plåga mig, desto mer desto bättre
Den delen tycker at jag förtjänar det
För den delen tycker att jag är lat, och värdelös, jag får inget gjort
Den delen av mig, den rösten i mig hatar min poesi
För den rösten förmår inte att skapa poesi
Sen finns det en annan röst som alltid är så förmildrande
Det finns alltid förklaringar, det finns alltid ursäkter
Den rösten skapar poesi, men den får inte så mycket annat gjort
Och dessa två jävlar ska ta hand om mig och leda mig genom livet
Ah? Är det konstigt att det är som det är med tanke på rådande omständigheter