Känner det brista

Sjunker djupare in i dvalan

Känner tomhetens likgiltighet bryta ner min glädje

Sköljs över av en våg av sorg, ser glimten av hoppet i fjärran



Kan inte förstå att jag sitter här igen på samma sätt

Du har mig brustit igen, rev ner mina murar och slog ner mig utan försvar

Bli lika chockad varje gång över hur lätt det är för dej



Kvar sitter jag här lika förstörd som sist
Känner mig dum över illusionen som jag hoppats på...



Antar att denna gången lärde du mig nog, när du slog mig på näsan å höjde din ton

Visade din ilska och gav mig dit förakt...



Var det för höja din manlighet, visa din storhet

eller för att dölja ditt försvar?



Tänker på varför men känner mest sorgen som du överlämnat mig med

Ska sitta här och slicka mina sår, äta mina tår och svälja dina ord



Men främst av allt glömma det vi haft, lämnar det i det förflutna

Lämnar dej, tillsammans med min sorg

Sätter punkt nu. Det är Slut.

Det är över nu.





Av: Carollina Arroyo