DE NÄTTERNA
kan du inte råna mig
jag stänger bort dig med fönstret
och drömmer om nånting ingenting
vid uppvaknandet
utplånar du mig
gör en rosett av min integritet
och så vitt jag vet
har jag fortfarande inte fått upp den

du får inte heller upp den allt som alltid
de nätterna vill jag hellre bli stångad än klappad på
ta inte delar av mig
som jag aldrig gett
framkalla inte sidor av mig
som jag aldrig sett

för de nätterna
öppnar jag fönstret av ren klaustrofobi
stänger genast
när jag inser att det är bedrägeri

men de nätterna
har du alltid koden in
när larmet tjuter har du koden men inte jag
ett noll till dig
och du blir aldrig min